17 days - 7. Min favoritgren
Min favoritgren inom ridningen är självklart hoppning!
Hoppning har alltid varit en självklarhet för mig, jag vet inte själv varför jag fastnade för just hoppning, men det spelar inte så stor roll. Det är något speciellt med hoppning jämfört med dressyr. I hoppningen behöver man göra så mycket mer än att rida runt på en bana fram och tillbaka för att vinna. Man måste klara av att ta sig över ett antal hinder på vägen innan man är i mål. Hoppning är spännande och fartfyllt. En gren där det handlar om flera timmars träning varje vecka för att sedan vara inne på tävlingsbanan i ca 60-80sekunder där det gäller att veta vad man ska göra, att komma ihåg allt som man har tränat och att hela tiden ha hästen i balans. Det är många faktorer som spelar in och det är mycket som ska stämma för att det ska gå hela vägen till seger.
Ingen bana på tävling är sig lik en annan, man möts hela tiden utav nya banor och nya utmaningar som väntar. Att man sedan inte kan träna på banan innan tävling (vilket man kan i dressyren, då tränar man in programet innan) gör det hela mycket mer spännande.
Jag ångrar inte en sekund att jag var så smart när jag var liten och valde just hoppning, det är något speciellt med hoppning. Det är häftigt att man kan få hästen att hoppa dessa höga hinder och att få det att se enkelt ut, vilket det inte är. Det vet vi som håller på med hoppning. Det krävs träning, träning och åter träning, men det är det som gör det hela så roligt också, att man aldrig blir fulllärd.
Hoppning har alltid varit en självklarhet för mig, jag vet inte själv varför jag fastnade för just hoppning, men det spelar inte så stor roll. Det är något speciellt med hoppning jämfört med dressyr. I hoppningen behöver man göra så mycket mer än att rida runt på en bana fram och tillbaka för att vinna. Man måste klara av att ta sig över ett antal hinder på vägen innan man är i mål. Hoppning är spännande och fartfyllt. En gren där det handlar om flera timmars träning varje vecka för att sedan vara inne på tävlingsbanan i ca 60-80sekunder där det gäller att veta vad man ska göra, att komma ihåg allt som man har tränat och att hela tiden ha hästen i balans. Det är många faktorer som spelar in och det är mycket som ska stämma för att det ska gå hela vägen till seger.
Ingen bana på tävling är sig lik en annan, man möts hela tiden utav nya banor och nya utmaningar som väntar. Att man sedan inte kan träna på banan innan tävling (vilket man kan i dressyren, då tränar man in programet innan) gör det hela mycket mer spännande.
Jag ångrar inte en sekund att jag var så smart när jag var liten och valde just hoppning, det är något speciellt med hoppning. Det är häftigt att man kan få hästen att hoppa dessa höga hinder och att få det att se enkelt ut, vilket det inte är. Det vet vi som håller på med hoppning. Det krävs träning, träning och åter träning, men det är det som gör det hela så roligt också, att man aldrig blir fulllärd.
Kommentarer
Trackback